Min mamma gick bort den 8:e augusti i år. Hon fick bröst cancer för tre år sedan som opererades hon fick genomgå strålbehandling och allt verkade bra efter det. Men de var de inte. Cancern hade spridit sig till skelettet. Hon fick cellgifter under en bra tid. Kortfattat åkte mamma in på sjukhus strax efter hon genomgått sista behandlingen, för att hon var snurrig i huvudet och inte så sammanhängande när hon pratade. De visade sig att cancern även krupit in i hjärnan. Då finns inget mer att göra. Hon kämpade på i lite över en vecka men klarade det inte. Hon gick bort på min mosters födelsedag.
Min mamma har varit ensamstående ned mig i största delen av mitt liv. Vi har varit mer som vänner än mor och dotter.
Jag har hela mitt liv asat för den dagen då min mamma skulle dö . Tyvärr trodde jag inte att den dagen skulle komma så fort. Hon fick inte ens fylla 60.
Vi hade en superfin begravning för henne. Den var personlig och lugn. Jag skrev ett brev till min mamma som lästes upp under ceremonin. Jag tänkte dela med mig av det flr att visa hur mycket hon betydde. Och för att mina nära och köra ska förstå varför jag inte är som jag brukar.

Brevet:
Hur ska jag göra nu? Du har alltid hjälpt mig sätta ord på saker. När jag inte kunnat formulera mig har du ordnat det. När jag behövt veta något har du haft svaren. När jag undrat något visste du redan. När jag vart glad eller ledsen har du kramat mig och tröstat eller glatt dig med mig.
Du har ju alltid varit med vid min sida. Genom allt. Det är ju det mammor är till för. Hur ska jag göra nu?
Det är ju så mycket kvar du skulle vara med om. Din sextio års dag, barnens uppväxt, zebbes skolgång och framgångar det finns så mycket du kommer att missa. Framför allt kommer jag sakna dig vid min sida genom allt.
Du skulle ju ha den fina orangea klänningen om jag gifter mig någon dag. Nicole och Alexander ska ju döpas någon dag, då ska du vara med. Zebastian kommer ta studenten om några år då ska ju den viktigaste gästen vara med, hans bästa mormor.
Just nu hade jag behövt dig att sätta fina ord på allt jag vill ha sagt, men du är inte här. Jag behöver din tröstande kram, för hur gammal jag än är. Är jag fortfarande din lilla dotter som behöver tröst och hjälp.
Jag vill ha dig här jag saknar dig.
Jag hoppas att du på något vis är med oss genom allt. Och att jag har din styrka att uppfostra mina barn lika bra som du uppfostrade mig.
Du var och kommer vara otroligt älskad.
Jag älskar dig så mycket lilla mamma att det gör ont i hjärtat.
Men det gör bara ont för att jag är egoist och vill ha dig tillbaka.
Hälsa mormor och morfar att jag saknar dem med. Ta hand om dig.
En annan gång syns vi igen.
Tack för att just jag fick vara din dotter.