Jag har aldrig varit en kontrollbehov människa, allt har bara hänt och jag har hängt med lixom. Vart av "skit samma" kulturen. Allt ordnar sig tyckte jag. Allt spontant va skit skoj... Å skit samma om man inte hade allt med sig tex som behövs eller missa nån tid tex.
Men nu har något hänt med mig. Jag får panik om jag inte vet exakt vad jag har i handväskan tex. Eller vad som finns i skötväskan till barnen. Bara att åka en sväng till stan kan resultera i panik för min del om jag inte vet hundra att jag har allt med mig som kan behövas.
Nu på söndag ska vi på skidsemester hela familjen till Härjedalen. Ska bli galet skönt. Jag behöver verkligen ett avbrott i vardagen och lite miljöonbyte efter allt som varit. Men och ett stort MEN. Stressen nu innan e inte att leks med. Jag mår fysiskt dåligt. Allt ska packas för fem personen. Ja skriver listor och extra listor till listorna. Kläder, blöjor, mat u name it. Listan är låååång. Och som sagt jag kan inte låta Michael ta över och packa för då får jag mer panik om jag i te vet exakt var allt finns och att det verkligen är med. Jag har lagt upp en plan i mitt huvud exakt hur allt ska packas och när osv. Men ändå är jag stressad. Längtar sjukt mycket till söndag morgon när jag sätter mig i bilen och äntligen kan koppla av.
Jag tror verkligen jag skulle behöva träna bort kontrollbehovet. Sjukt jobbigt. Och en sida med mig själv jag inte är helt okej med.
Nä nu måste jag kila igen för annars spricker min plan. Ska tvätta
Ha det bra det ska jag på söndag i alla fall.