Ful, äcklig, tjock, smal, dum, efter, hora, blatte, bög, flata, listan är lång på saker vi kallar varandra. Jag är "vuxen" nu och kan hantera påhopp av olika slag. Vissa dagar bättre vissa dagar sämre. Men jag kan ändå hantera det, det har tagit ett par år att bli stark. Men jag är där nu. Nästan 37 år... Jag önskar med detta brev att jag kan ge lite styrka till andra som inte klarar det lika bra. Unga tjejer och killar tar livet av sig för att dom fått höra elaka saker. Det måste sluta nu. Jag förstår inte för mitt liv vad människor vinner på att vara elaka och inte tänka sig för.

Jag var galet mobbad som liten, för vad behöver vi inte ens ta upp här. Jag vill inte att du dom läser ska skapa en bild i ditt huvud av mig. Jag tog åt mig som en svamp av allt folk sa till mig. Dom kunde lika gärna skurit mig med kniv för det gör lika ont. Jag lärde mig efter ett tag att ruska av mig det. Låta saker passera. Se mig själv i spegeln och intala mig själv att JAG duger. I någons ögon är jag snyggast, bäst och smartast.
Att lära ut självkänsla till någon annan är förbannat svårt om man inte står den personen nära. Ett hett tips är att berätta för alla sina nära hur fantastiska dom är, hur fina, bra och hur mycket dom betyder för dig.för man vet aldrig i vem det döljer sig en osäker svag människa som behöver höra det mer än någon.
Jag är noga med att berätta för folk hur mycket dom betyder för mig. För är man själv frikostig med komplimanger så får man en hel del tillbaka. Så i slutändan stärker de inte bara mina nära och kära utan även mig.

Tänk om alla kunde tänka samma, vad mycke skit vi hade sluppit då.

Jag blir så ledsen när jag hör unga killar och tjejer kalla varandra mycket otäcka saker. Man vet ju aldrig vem som klarar det mer än någon annan.
Vem uppfostrar de ungarna? Lika osäkra föräldrar förmodligen.
Dom behöver ju också kärlek och stärkande ord.jag tror allt i grund och botten handlar om att vi alla måste börja tänka lite mer på andra och va snälla framför allt.

Jag önskar som sagt att jag kunde överföra lite styrka till dem som behöver. En värmande kram. En ärlig snäll mening. Du duger, du är vacker, de är smart, det spelar ingen roll vem du älskar eller var du är i från. Ta ut din ilska och ledsamhet på något annat än dig själv eller någon annan. Skriv av dig. Prata med vänner. Avreagera dig på något annat vis som inte skadar någon annan.
Framförallt ta hand om dig själv, bygg upp din styrka igen. Slå tillbaka genom att överleva och bli starkare istället för att ge upp och ge vika för de som sårar dig. Visa att dom hade fel. Stärk någon annan. Kramas och älska mycket.
Ge framförallt aldrig upp.

-Anna

När jag va liten var man ute och cyklade jämt i ut och skur. Ville man träffa en kompis fick man helt enkelt gå å knacka på dörren. Hade ingen mobil eller Facebook att kolla varandra på. Ville man veta va nån ätit till middag tex fick man fråga. Jaja allt förändras... Min snart 13 åriga son har Facebook å egen mobil. Min 2 åring skriker efter ipad en varje morgon. Hon spelar och kollar på youtube. Hon hittar själv videoklipp hon vill se. Just nu rullar teletubbies, Bamse och roliga katter mest.
Som sagt allt förändras.... Undra hur deras barn kommer leva:)